När vikten står still

Jag har på senare tid helt avstannat i viktnedgången. Vissa dagar verkar jag har gått upp lite till och med.

Så vad gör man då när inget händer på vågen?
Det första man bör göra är att mentalt ställa in sig på att det kan bli så i perioder och bara fortsätta, men kanske inte väga sig lika ofta.
Man kan också fokusera på hur det känns i kroppen. Känns det som om jag står still eller känner jag mig lättare? Kan en del av vikten bero på att jag tränar mer och får mer muskler samtidigt som kroppsfettet har minskat?
Nästa steg är att fundera om man har ändrat sina matvanor på de dagar man inte fastar. Kanske man har lagt till något i sin kost som man inte åt tidigare.
Man kan också mäta kroppen. Omfång runt buken t ex för att se om minskning sker.

Tänk på att forskning antyder att fastan har andra viktiga hälsoaspekter förutom viktnedgång!

Fjärde vägningen

Vågen visade idag 87.7! Min lägsta vikt på flera år! Jag har på knappt en och en halv månad gått ner 4.8 kg och jag mår toppen, behöver inte lida utan kan njuta av god mat, fikabröd och godis (nästan) när jag vill!

 

Tredje vägningen

Nyfikenheten tog överhand och jag orkade inte vänta med vägning till efter tolfte fastan. Jag kommer börja väga mig oftare istället!

Vågen visade 88.4 kg vilket är 1.4 kg ner sen förra vägningen! Det går åt rätt håll och jag har redan börjat använda ett nytt hål på skärpet!

Har uppdaterat viktsidan med en fin kurva som visar både vikt och BMI.

Det är ju synd att slänga…

-Det är ändå inte tillräckligt med mat till en matlåda…
-Jag tar lite till, bara för att det är så gott…
-Det är ju synd att slänga…

Så många gånger man har ätit onödigt mycket mat, ibland med ångest som resultat eller till och med självförakt. Mat mat mat mat… Det finns överallt omkring oss, detta överflöd.
Jag tror att alla man frågar kan nämna vägen till minst 5 olika snabbmatsställen men hur många kan vägen till närmaste gym eller vårdcentral? Media fylls av reklam för mat och vi vet mer om innehållet i McDonalds senaste hamburgare än vad våra politiker tycker i olika frågor.

Jag har märkt (redan efter ett par fastedagar) att jag har lärt mig, på nytt, att tolka min kropps signaler. Jag känner tydligt när jag är mätt och jag fylls av en känsla av nöjd belåtenhet. Lusten att ta mer, mer, mer finns inte utan jag kan njuta av att min kropp har fått i sig precis vad den behöver.

På samma sätt är signalerna av hunger mycket mer distinkta. Som att slå på en switch: NU är det bra att fylla på med energi! Innan dess är jag inte ens sugen på nåt, även om det finns ett kakfat uppdukat vid kaffeautomaten på jobbet. Jag kan utan problem unna mig en kaka, men det är inte att jag ger efter för ett sug som jag förlorat kampen emot, utan ett val jag gör för att jag gillar smaken.

Och det bästa av allt är att det inte triggar ett ännu starkare sug när jag ätit upp kakan, jag är bara nöjd…